För vikingarna var asatron den gällande religionen. Gudar som Oden, Tor, Frej, Freja, Oden och många fler. Gudarna var förebilder för människorna och de skulle tillbedjas, blidkas och fruktas. Asatron blev senare undanträngd av det nya religionen, kristendomen.
Det man idag vet om den nordiska mytologin är sådant som berättats muntligt i generationer och som senare blev nedtecknat av olika personer. Munken Adam av Bremen besökte Skandinavien på 1000-talet men han besökte aldrig Gamla Uppsala, utan beskrev endast det han fick berättat för sig. Det är därför troligt att berättelserna beskriver de mytologiska gudarnas hemvist istället för den faktiska platsen Gamla Uppsala, eftersom det bland annat berättas om ett ständigt grönskande träd och stora förgyllda salar. De gamla isländska sagorna ger också information. Den äldre Eddan är nedtecknade folksagor och muntliga traditioner och den yngre Eddan skrevs av en kristen isländsk hövding, Snorre Sturlasson, på 1100-talet. Sannolikt försökte han glorifiera gamla tider och skapa en spännande historia åt sitt folk och sitt land.
Under vikingatiden fanns inga församlingar eller stora andliga ledare som styrde folket utan religionen var en del av vardagslivet och utövades varje dag hemma på gårdarna. Storgårdarna och även de mindre gårdarna hade sina egna offerlundar i varierande storlek och det slaktades och offrades utifrån varje gårds behov och förmåga. Det talas också om ett storblot och en samlingspunkt i Gamla Uppsala dit folk reste långväga med nio års mellanrum.
Utöver gudarna och de andra varelserna i mytologin var det även ett annat viktigt inslag. Att försöka förutspå framtiden med sejd verkar ha varit väldigt viktigt och det var kvinnor som sejdade. De hade en viktig betydelse och varje hövding ville ha en sejdkvinna i sin närhet som kunde hjälpa till att förutspå utfallet av krigshandlingar eller hjälpa till med besvärjelser för att nå framgång. Det var inte bara krigshandlingar som sejden skulle hjälpa till med utan även missväxt och sjukdom. Dessa sejdkunniga kvinnor kallades för völvor och det finns fynd i från mer än 40 olika gravar. Det som hittats då är kvinnor i enkel klädedräkt och med ett järnspett, oftast med en korg på toppen. Det går inte att säga exakt vad stavarnas funktion var, men vissa arkeologer tror att de kan ha varit någon typ av vävredskap för att väva in trollformler i livsväven.