När två släkter skulle bindas samman ställdes det till med bröllop. Det var en stor festlighet som skulle vara minst i dagarna tre, allt annat var fattigt eller snålt. Det var många gäster och mycket drickande.
Ett bröllop på vikingatiden var en affärsuppgörelse, en förbindelse mellan två släkter för att stärkas ekonomiskt eller för att hålla fred. Det var inte alltid de som giftes bort var förälskade, utan det kunde ligga politiska eller ekonomiska orsaker bakom arrangemanget.
För att ställa till med vikingabröllop behövdes en friarfärd av ett glatt gäng som for he
m till den blivande bruden och frågade henne och hennes far. Brudgummen kunde skicka ett sändebud och behövde inte närvara själv om han inte ville. Godtogs anbudet blev det fest och trolovning hemma hos bruden. Hon förde med sig hemgift och han gav en brudgåva. Detta var bindande.
Nästa steg var brudlaup, brudlopp, där brudens far överlämnade flickan på brudgummens gård. Första kvällens festligheter slutade med sängledning för att säkerställa legitim avkomma.
Det gick att skilja sig, även som kvinna, och det var en ekonomisk uppgörelse där hon fick med sig det hon tagit till boet. Detta upphörde på medeltiden i samband med kristendomen och skilsmässor blev omöjliga för både män och kvinnor.